Igår var jag och tre ungar iväg och badade i badhuset. Vi åkte dit rätt så sent, bussen gick hemifrån kvart i tre.
Vi badade och hade skoj.
Men så….nångång vid halv sju – kvart i sju så började mina armar och fingrar att domna bort när vi var i badet. Så jag gick upp och tog på mig handduken för trodde att jag frös. Köpte även kaffe för att få i mig lite varmt.
Men det vägrade släppa. Sen började även hjärtklappningen att sätta igång, jag försökte motarbeta det och tänka på annat, andas normalt. Allt för att barnen skulle få vara kvar längre. Men till slut så fick ångesten övertaget och jag blev illamående och kände att jag inte fick någon luft.
Sa till kidsen att vi var tvungna att gå upp, dom skulle dessutom stänga poolerna vilken minut som helst.
Hela tiden efteråt när vi duschade och klädde på oss så ökade hjärtklappningarna och luften försvann. Jag började även gråta, vilket Lea märkte och undrade om jag var ledsen.
Försökte förklara så gott det gick att jag inte var ledsen, utan att det var min sjukdom som fick mig att må dåligt.
Som tur var, hade Anna precis varit och hämtat Andréa från ridningen, så hon kom och hämtade upp oss oxå.
I bilen rann tårarna, och jag fick ingen luft.
När vi kom hem, så mådde jag skitilla. Spydde och tårarna bara forsade och jag hade svårt att andas.
Gick och la mig direkt efteråt. Anna kom in med lite dricka och näsdukar och jag bara grät och grät och fick svårt att andas.
Men efter en liten stund så lugnade jag ner mig något, pratade med några av barnen så dom förstod varför jag mådde som jag gjorde, att det inte hade något med dom att göra alls.
Hoppas dom förstår!

Idag har jag känt mig tung i kroppen och skallen, väck och långsam och off. Men så é det dagen efter.
Hoppas morgondagen blir som vanligt!